Det rena vattnet

År 1840 upptäcktes miyamizu, vattnet vid Nishinomiya en hamnstad i Nada av Yamamura Tazaemon.

Tazaemon ägde ett kura i Nishinomiya och en i närbelägna Uozaki. Alla höll med om att saken bryggd i Nishinomiyabryggeriet höll bättre kvalitet än den i Uozaki och Tazaemon ville veta varför.

Ett år bytte han ut all utrustning i Uozaki till exakt lika som i Nishinomiya, andra året skickade han sina bästa toji, bryggmästare, från Nishinomiya. Fortfarande ingen skillnad. Som sista utväg fraktade han på oxkärror och till enorma kostnader tillräckligt mycket vatten från Nishinomiya för att kunna brygga en tunna sake vid Uozakibryggeriet.

Alla andra bryggerier skrattade men tystnade snabbt när det uppdagades att kvaliteten på saken nu var exakt lika som i Nishinomiya. Yamamura Tazaemons namn förknippas allt sedan dess med kvalitet och han betydde mycket även för utvecklingen av hur riset användes.

I mitten på 1970 talet satte Koshi no Kanbai och några andra små bryggerier från Niigata prefecture igång och forskade om sakens kemi och vad som verkligen avgjorde skillnader mellan olika kvaliteter. En mer långt gående polering av riset än vad som tidigare var vanligt visade sig ha en avgörande positiv effekt på den slutliga kvaliteten. Sake eller Nihonshu som det heter i Japan har alltså en lång historia att berätta, närmare 2300 år. Men precis som med vin har de senaste 30 åren betytt mycket för den kvalité som vi idag känner.

Powered by fakta